Är den topic som kommer dyka upp här på bloggen framöver där jag tar upp intressanta samtal mellan mig och mina kunder från frisör stolen, kommentera gärna vad ni tycker💋 dagens diskussion handlade om:

Kvinnor som säger sig stödja andra kvinnor men som egentligen bara vill sitta ensam på tronen.

Vi är så många kvinnor som pratar gott om feminism och girl power men när det kommer till kritan, hur många är vi som verkligen stöttar varann och vill se en kvinna lyckas? Jag och min kund går igenom erfarenheter som fått oss tänka på varför så många utåt marknadsför kvinnoverksamheter men privat ger en kalla axel när man ber om råd och hjälp eller när man bara vänligt vill säga ett hej.

Vi är kvinnor och vi sitter på en större emotionell förmåga än många män vi går igenom olika faser som bl.a pms fasen som är mer tydlig för vissa än andra vilket lätt kan påverka vårt humör en dålig dag. Jag undrar, vill vi endast hjälpa dem vi känner oss överlägsna för rädslan att en annan kommer ta över vår plats eller vill vi egentligen bara skina ensam?

När min kund förra veckan träffade på en officiell påstående kvinnosupporter på ett evenemang frågade hon hur denna person nått sina framgångar, om vägen varit tuff och hur man isåfall tacklar förhinder på vägen.

Svaret hon fick tillbaka var nonchalant och lika kyligt som en isbit och lyder, alla kan inte nå de höjder jag nått det krävs mycket mer än bara en vilja det är inte alla som har det i sig helt enkelt.

En person som min kund tidigare sett upp till föll plötsligt pladask ner i brinnande helvetet och min kund tappade direkt respekt för sin tidigare förebild.

Vi kom fram till att världen är så stor att det finns plats för alla att skina, man ska vara försiktig med vem man ser ner på när man är på topp det kan vara just den man möter på vägen ner och karma is a real ”bitch”.

Love Mari